Färöarna ett annorlunda mål


Forlag: Reptil
Útgávuár: 2015
Prísur: 249.00
ISBN: 978-91-637-61423
Rithøvundi: Bernt-Olov Andersson
Evni: Bøkur til ferðafólk
Ikki innbundin
Støða: Á goymslu
Síðutal: 157

Legg í kurv     -     Læg i kurv     -     Add to basket      Basket
Um bókina
Inledning
I Nordatlanten, någonstans mellan Shetlandsöarna och Island, går m/s Norrøna in i en dimbank. Det är 1989. Motorerna stryps, går ner i varv till en jämn lunk. Sakta och tyst glider vi fram. Det känns overkligt. Jag står på däck och ser tjockan bädda in fartyget, ser den flyta in över relingen som tjock rök. Uppe på bryggan spejar kaptenen framför sig. Han ser bara några tiotal meter framför den stora vita båten och får lita till sina instrument. En mistlur. Norrønas dova dunk. Tystnaden, eller rättare sagt lyssnandet ut mot Nordatlanten. Och dimman som står där. En vit vägg utanför relingen. Då plötsligt är det som om en väldig stennäve slår sig genom dimman. En hög svart klippa blir synlig. Hög och mäktig som om den lutade sig in över fartyget. Där sticker ännu en svart klippa ut som en nos genom tjockan. Och så en till... och en till. Dimman lättar, skingras som genom ett trollslag och plötsligt ligger Färöarna där framför mig.
...Så är jag hemma igen.
Mjölken smakar hö och torvrök.
Kitteln sjuder sakligt över elden.
Utanför sjunger
obeskrivligt många miljoner ton vatten...
Så skriver landets store författare: William Heinesen. Säkert har han liksom jag stått på däck och förundrats över färingarna, som i århundraden lyckats klänga sig fast vid dessa gröna klippöar mitt ute i den vresiga Nord-atlanten. Samme Heinesen har liknat Färöarna vid ett sandkorn på golvet i en balsal, ett ensamt blyfärgat litet land långt ut i det kvicksilverlysande världshavet.
Det vilar alltså en hel del mystik kring denna lilla ögrupp som jag har besökt flera gånger sedan dess. Var och varannan färing är författare eller konstnär. Seder och språk är annorlunda och vårdas ömt. De gästfria människorna är tydligt präglade av isoleringen och av den natur som omger dem.
Idag flyger man enklast, med mellanlandning i Köpenhamn. Men trots att det är 25 år sedan kan jag ännu minnas hur M/s Norrøna sakta närmar sig piren vid Tórshavn. Jag kan se husen klättra uppför slänten mot den släta fjälltoppen vid Húsareyn. Det var då ett dygn sedan vi avseglade från Bergen i Norge. Måsar kommer till mötes, glider längs relingen och kastar sig emellanåt upp i vilda saltomortaler. Förbi den svarta fartygsskorstenen med det runda röda märket: Smyril line - the North Atlantic Link.
Lucas Debes, en dansk präst bosatt i 1600-talets Tórshavn, sa följade: Færoerne i sig selv ere intet andet, end som nogle høje Klipper, som opstige af det vilde Hav, næsten øverbetagte med nogen tynd Jord. Thi Færo bestaar udi mange oer, som ere høje Bjerge, udaf den haarde Sten, underligen fra hinanden (varandra) afskilde ved dybe og stærke Vandstrømme...
Och Färöarna består verkligen av många öar som är höga berg av hård sten. 18 klippöar utkastade på måfå i det nordatlantiska havet. Längst i söder Su uroy där irländska munkar levde någon gång på vikingatiden. Längst i norr Nor oyar, sex dramatiska öar sammanhållna av seglivat sjöfolk och samtidigt åtskilda av "dybe og stærke Vandstrøm-me".
Om man placerar in Färöarna i det nordatlantiska havet så ser man att öarna ligger nästan mitt emellan Skottland och Island och cirka 575 km rakt ut från Norge. Färöarna har ungefär samma förhållande till Danmark, som Åland har till Finland. 1948 fick landet visst självstyre. Det danska amtet, eller länet, avskaffades då och amtmannen ersattes av en riksombudsman. Lagtinget i Tórshavn fungerar som den lokala riksdagen och lagmannen är den som står i spetsen för regeringen. Trots att Tórshavn ofta anses vara världens minsta huvudstad så tycker färingarna att den har blivit så ofantligt stor. Ungefär 20 000 personer bor i huvudstadens kommun. Den 1 juni 2014 bodde 48 456 personer totalt på hela Färöarna. På sju av Färöarnas 18 öar bor mindre än 100 personer.
Huvudstaden är det nav kring vilket det mesta cirklar. Man flyger visserligen både helikopter och reguljärt flyg från flygfältet långt ut på ön Vágar, men från Tórshavns hamn utgår både bussarn